agnés

aah, nu flyger jag.

imorgon är det högskoleprovet och jag är inte speciellt taggad för jag behöver gå upp tidigt och sitta och tänka hela dagen. liksom, tänka är ju jobbigt. jag har dessutom inte speciellt stora förhoppningar på att jag ska klara provet bra, så det känns lite meningslöst. men lite nyttig erfarenhet är det ju.

idag ska jag mest fördriva tiden med vettiga och ovettiga saker tills jag ska träffa två fina flickor ikväll. lättare sagt än gjort, jag kommer ju inte på någonting utom att hänga med datorn och spela "cube crasher" på facebook!!!

gjorde en extreme makeover på en gammal vit klänning och vips så har jag helt plötsligt en helt okej nöd-studentklänning ifall det skulle börja krisa. gjorde lite listor och planerinar också och känner hur kreativiteten flöder. jag bara klarar av saker på löpande band, och det är väl bara att tacka och ta emot när man orkar göra sådana grejor. och nu är det nog dags att sova, trots att jag är ledig imorgon. slappa tjejen är här.

sol, grågrönt gräs, sopad asfalt, första glassen, skratta tills man håller på att avlida, få höra av svenska-läraren att hon tror att man klarar muntliga, att inte vara lika nervös för det muntliga provet, sitta på balkongen och arbeta med skolarbeten och lyssna på vår-spellistan. det är bra tider just nu.

mitt bland denna storm av saker att göra och tankar att hålla kvar i huvudet tillräckligt länge för att kunna skriva ned dem finns det faktiskt bra saker. som att man inte är på väg att börja gråta när man ser hans profilbild. som att våga prata med honom för första gången på någon månad och som att inse att den där orkanen av känslor man haft med honom förut börjat lugna ned sig, mer och mer. kanske är det lugnet före stormen, kanske är det solskenet efter regnet. kanske är det någonting helt annat.

att inse att han inte är min och att det inte är lönt att vänta på honom. att fortfarande vilja ha honom och känna sig som att det alltid kommer vara så men samtidigt känna sig redo för någon ny. någon ny som kanske kommer förstöra ens hjärta, eller kanske kommer ge hjärtat precis det som det bultar för. att inte veta någonting och inte kunna sätta ord på känslorna, men samtidigt känna att man faktiskt kommer klara det här.  att veta att han alltid kommer finnas där bland tankarna och hjärtat, men också uppleva att tankarna upptas mer och mer av annat. att vara medveten om att det  där känns mer och mer avlägset. att ha upplevt och uppleva olycklig kärlek för första gången.

och just nu vill jag bara sitta på ett mysigt café och dricka te med en vacker pojke och röka och prata om böcker och filmer och musik och sedan bara prata om fåniga saker och skämta. för det är sådant mitt hjärta behöver allra mest nu när det är så känsligt och skört - som efter en fraktur. och kanske är det just det olycklig kärlek är; en fraktur som tar år och dag att läka helt för man känner av den då och då, men fortfarande kan man leva livet. men jag vet inte, det är ju så olika från dag till dag. och det, min vän, det är det vi kallar livet.

har bakat kladdkaka och nu sitter hela familjen i köket och det har inte hänt på länge och oj vad jag är produktiv på alla sätt och vis idag. långa meningar är bra.