agnés

idag pratade jag med en pojke och vi tyckte båda att det skulle vara vettigt om vi möttes i staden och gick på en långpromenad i solen. efter en timmas promenad var det inte så vettigt längre. då var det bara kallt. så han bjöd mig på bio, vilket var himla fint och så höll vi handen och myste och sedan stod vi och pussades i en trapp och folk som gick förbi fnissade och skrattade och det var himla roligt tyckte jag.

stolthet och fördom måste vara en av de bästa filmer som finns på denna jord. alla är så snygga där i, alla kläder är alldeles ståtliga och förtjusande, omgivningen så fin och färgerna så bra. allting är magiskt och slutet i filmen är det bästa jag vet. att hon får honom och han får henne och att jag får hopp.

att veta att man ska på konsert om mindre än en månad och få hjärtklappning när man tänker på det och åh åh åh bli helt nervös och lite darrig. att inte kunna koncentrera sig ordentligt på någonting viktigt när man tänker på konserterna. att veta att det där beroendet man har, beroendet av honom och känslan man har under hela konserten och alltid, snart kommer få sitt en stund. att tänka att snart får man stå framför honom igen, då han blir oh så verklig.

att allt som betyder någonting får liv där inne där konserten är, medan omvärlden stannar upp. att tiden går så fort men så långsamt. för han har den inverkan. att se honom är att se allt som betyder någonting. jag förstår honom och han förstår mig och det är därför han spelar för migbaramig. att han valt att spela just de låtarna den kvällen är för att de ska påverka mig precis som de gör.

när han spelar de finaste låtarna och man bara gråter och gråter och aldrig vill gå därifrån för varför ska man ut i den riktiga världen igen när man är på det enda stället man för alltid vill vara på? det enda stället där man är rätt och ingen kan förstöra en. stället där det är han och jag och andra som förstår honom och mig - stället med den totala lyckan. stället där jag gråter för att jag är så lycklig och för stunderna jag varit olycklig. där jag kan gråta för stunden, för låtarna, för känslan, för allt som har varit, för allt som kommer vara, för han och jag. för allt - allt som betyder någonting.

att gå hem efter konserten och prata som vanligt medan man mest tänker igenom konserten om och om igen i huvudet så man inte glömmer någonting. att gå hem och vara tom. inte lycklig, inte nere - ingenting. att somna med huvudet fullt av tankar men inte veta vad man tänker. att vara i någon bubbla. att veta att så länge man har det här kan man klara allt.

när man har stressat och gråtit och fått magkatarr och ångest och suttit uppe mest hela långa kvällar med ett stort arbete och sedan blir färdig och skickar det till sig själv på mailen ifall datorn skulle krascha och döper det till rubriken: "allt är helt jävla klart, råckenråll". då är man allt bra lycklig. bara massa andra helvetesarbeten kvar för den här veckan nu då. efter denna vecka, och efter arbetet på lördag - då kommer lyckan vara total.

FML.