agnés

lärde mig "no hands, no hands", kattvakt, hängde hos mormor, åt (SÅ JÄVLA MYCKET BRÖD DEN MÅNADEN!!), lärde mig sexigt poserade, lyckades fånga en gäspning på bild (kul fakta: varje gång jag ser den här bilden börjar jag gäspa).

och när han går vill jag bara gå sönder lite eftersom det direkt då blir tomt/tyst/tråkigt. all energi bara flyter iväg. försvinner. jag själv försvinner. blir ju liksom mig själv helt och fullt med honom. börjar inse att jag behöver honom. har nog egentligen alltid gjort det.

i natt drömde jag att jag blev prostituerad. jag blev inlurad i en fängelsecell genom att en dam sa att mina hundar (för jag har helt plötsligt hundar) satt där inne och inte lät någon annan ta hand om dem. jag gick in och pang så smällde dörren igen och jag var inlåst och fick veta att jag skulle få kunder och vara hora. soft.

igår drömde jag att voldemort skulle döda mig. av alla drömmar jag drömt är det den vanligaste drömmen. och jag springer alltid runt i panik och letar efter harry för jag vet ju att det är han som måste döda voldis. alltså, traumatiska drömmar. det här bevisar bara att jag inte kan eller borde sova ensam.

OCH SÅ KOMMER JONATHAN JOHANSSON OCH SMYGPREMIÄRAR NYA SKIVAN PÅ DET OCKSÅ!!! bästa kvällen. han borde gifta sig med mig, vi skulle inte få några problem med efternamnen. agnes och jonathan johansson liksom. så bra.

the arks sista spelning. gråtaskrikadö.

varför kan det inte bara bli lagom tid för att jag ska kunna gå och lägga mig? utan att behöva vakna pigg och utvilad cirka tre på morgonen. alltså. tiden går så lååångsamt när man har tråkigt. vad gör man för någonting när man inte behöver plugga? har faktiskt ingen aning längre. det här är min första lediga kväll på ungefär en månad och efter tre timmar har jag redan börjat klättra på väggarna. har längtat i evigheter efter att se på film eller en serie eller läsa en bok. men jag är så rastlös. känns ju som att jag glömt göra någonting. SÅ VAR DET INGENTING JAG GLÖMT FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ SÅHÄÄÄR LÄNGE. alltså. tips?!?!

idag tog jag tag i mitt liv lite och var hos en kurator och pratade om allting. kan vara det smartaste jag gjort på länge.

ps. kan alla bara följa mig på twitter och bloglovin typ mvh needy girl som är i behov av bekräftelse och kärlek och har för mycket fritid.

ät upp fakking helvetes-boken.

såg den för över två år sedan och den är fortfarande fast i mig. kan vara den film som påverkat mig mest.

har ju klippt lugg också.

då var jag kattvakt, skaffade mustasch, var lika snygg som alltid och brände mig.

och jag tänker att då har jag väl helt enkelt inte dött tillräckligt många gånger än.

igår vad jag på skansen och höll handen och pussades med finaste pågen. mest tittade jag på sälarna, de är det bästa jag vet. vill bada med sälar någon gång, lite dröm. sa lite grattis till skansen som fyllde 120 år igår. de firade det med att bara ta en krona i inträde. värdaste kronan på länge.

idag ska jag lämna in tentan, sedan är jag nästan fri någon dag. vi kör en kör av halleluja på det och så till sist, handklapp och "amen"!

och de där vännerna som skickar omtänksamma sms efter att ha läst någonting jag skrivit betyder lite mer. som oroar sig och bryr sig. och den där fina mamman som bjuder på spenatpaj, lär mig dricka rödvin och bjuder på morotskaka gör också det. allt känns lite lättare när man tänker på sådant. så jag antar att jag ska vara tacksam.

och det finns någonting i mitt huvud som inte riktigt visar sig. någonting som viskar att jag ska akta mig, vara försiktig. som säger att jag borde tveka. som analyserar allting runt omkring mig - ord, gester, meningar - och berättar vad jag borde och inte borde göra. som river sönder allting till trasor, svåra att förstå. som gör mig svår att förstå. något substitut som fyller hjärnan, mig, istället för förnuftet som verkar ha packat väskan och lämnat mig.

och jag säger till mig själv att jag ska sluta tänka, bara vara. för det är ju så det är egentligen, det vet jag ju. att det inte är någonting att oroa sig för. allt annat säger emot mig. tänker för mycket, överanalyserar allt och går i bitar. små bitar, som är lika lätta att bygga ihop igen som de är att trasa isär. och jag känner att jag inte orkar, samtidigt som jag ju vet att det är klart jag gör. måste bli starkare, bygga upp mig själv, det är så livet fungerar nu för tiden.

få en pinne som sticker hål på trumhinnan är ju soft. hänga på sjukhus några timmar såhär en söndagsdag är vardagsmat. skönt liksom. party lika a rockstar (fyfan för att jag skrev det här, men det är ok för jag är fakking skadad!!!).

ps. soft att killen man tycker om är anledningen till denna smärta. man bah tycker om kvinnomisshandlare? ds.

ps igen. när jag är på sjukhus och på sjukmottagningar blir jag så himla himla sugen på att arbeta där. måste komma in på sjuksköterskeprogrammet. måste. ds igen.