räkna till tio
och när jag är själv ligger jag mest på golvet och lyssnar på velvet underground eller så hoppar jag hopprep till 90-talshits och har humörsvängningar. gråter och darrar. skrattar och skakar.
och när jag är med andra skrattar jag mest hela tiden medan de där tankarna som jag försöker sätta ord på flyger runt i huvudet och är svårfångade. jag försätts i ett tillstånd av tillfällig lättnad och frihet från ångest, krav och tankar. en illusion av lycka, utblandat med tankspriddhet.
och allt är luddigt men jag vet ju att så kan det inte vara för alltid.
Kommentarer
Postat av: livets ört
allt blir bättre,du ska bara våga tro på att du har fler chanser i livet än bara en... med perspektiv kommer du kunna blicka tillbaka och tänka _vad löjligt att jag var så oroad,det gick ju bra:-)
Trackback
