när jag går hem

och jag vet inte om det är jag som har börjat le mer eller om det är för att jag rör mig över hela staden, kors och tvärs i tunnlar och på bussar, men på något sätt känns inte stockholm lika kallt, hårt och elakt längre. människor ler mot mig, nickar välkomnande att platsen brevid är ledig och att jag kan slå mig ned, småkonverserar. stockholm är på något sätt varmare.

och ikväll ska jag på sociologi-pub.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0