lyckan är en sällsam fågel - anna gavalda

på grund av tusen miljoner böcker att läsa om sociologi har jag inte kunnat läsa en "vanlig" bok på ungerfär hundra år. den här började jag på innan det blev massor att göra och sedan gick jag och hatade livet lite eftersom jag aldrig fick tid att läsa klart den.

boken börjar segt och är lite halvseg rakt igenom, men språket är helt fantastiskt. det här är en sådan bok som man älskar i efterhand. som växer. just nu kommer jag mest ihåg den fina berättelsen och det utmärkta språket, men jag vet att jag tyckte den var seg. men jag tror folk skulle må bra av att läsa böcker som denna. den är himla bra för man får perspektiv. på allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0