agnés

hatar mig själv för att jag inte insåg hur det var i tid. att jag inte såg att vi skulle vara världens bästa par. att jag inte såg att du är allt jag behöver för att må bra.

sitter och ser på facebook-profilen flera gånger dagligen. letar efter ett tecken. ett litet litet tecken som visar att du inte alls har det så bra med någon annan. men jag ser det aldrig. så jag får väl bara anta att det är ni. jag kan förstå det, men jag kan inte acceptera det. för det är fel, det ska vara vi.

lyssnar på "någon gång måste du bli själv" med säkert! och hoppas att det faktiskt är så. för om det inte är så vet jag inte vad jag ska göra. i över en månad har jag mått såhär. och jag orkar inte fortsätta.