som vi älskade varandra - anders paulrud

häftig bok. man förstår inte riktigt allting och hänger inte alltid med. men man bryr sig inte, för man förstår tillräckligt mycket för att boken ska vara trevlig läsning. fina meningar och ibland lite sådär fintsorgligt melankolisk. kanske inte prio ett på att läsa-listorna, men ändå värd läsning.

"Året därpå, fram på sena våren, kom han till mig. Han hade fortfarande brun basker och svart halsduk.
Jag behöver hjälp, sa han. Med ett projekt.
Ett projekt?
Man kan kalla det så. Projekt, det är en modern konstnärlig term.
Han höll tyst en stund, tände en John Silver, han höll den mellan pekfingret och tummen som en fransk slyngel. Spottade ut röken.
Du vet, sa han och sänkte rösten en aning, du vet den där lilla ön i Borgmästarfjärden. Ja, egentligen är det ju bara en kobbe, ett skär. Måsskiten. Jag ska måla den där jävla ön.
Du ska göra vadå?
Jag ska måla den. I röd färg. Som en protest. Mot hela jävla alltet. Och jag behöver din hjälp och din tystnad. För det är topphemligt."

åh, för meningarna och språket i boken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0