agnés

går på promenader i min ensamhet. aldrig aldrig ensam, alltid ensam här. lever på yoghurt och ägg, river sönder händerna och nagelbanden, skriver ord och meningar som är alldeles för ärliga i min skrivbok. byter nagellack ungefär varje dag, i hopp om att behovet av en förändring ska försvinna. av samma anledning experimenterar jag med mitt hår, byter plats på böcker/affischer/papper/möbler i rummet. väntar på att den där känslan av att vara nöjd ska infinna sig.

och jag längtar mest av allt bort från allt det här, livet hemma. drömmen om att ha ett eget ställe där man inte behöver prata när man inte känner för det, där man kan göra vad man vill när man vill. rastlösheten, tristessen tar död på mig. är fylld av kraft och ändå hänger den där mattheten över mig. tynger ned mig och kanske är det därför jag är sjuk hela tiden. behöver en förändring. snart.