agnés

och jag kan inte ta kort och jag hoppade och studsade kanske lite för mycket. men här kommer bilder (i ordning från början till kamerans minnes slut) från den finaste kväll jag någonsin någonsin upplevt. lars winnerbäck kom på besök och sjöng med i "försent för edelweiss" och jag grät och grät igenom hela konserten för att allt var så fint och perfekt och för alla nätter man suttit ensam och gråtit. den här konserten slog konserten på hovet. det trodde jag aldrig skulle kunna ske. men åh. känner att jag inte kan sätta ord på hur bra det var.


















(han såg mig, han såg mig, han såg mig)




och så var världens finaste kväll överförd i bilder. trots att transformeringen kanske inte är den bästa får jag världens bästa känsla i magen av det här. ååååååååååååh.