någonting bra
det tar femtionio minuter, ibland en timma och nio minuter, för mig att åka till honom. under de minuterna (dryga timman) hinner jag bli nervös, pirig, pigg, trött och till sist bara fylld av längtan. längtar efter att stiga av tunnelbanan och ställa mig framför honom. att han ska ta mig i hans famn och hålla om mig. pussa mig på pannan och säga "jag vill ha en riktig puss också". att ta hans hand och gå den slingriga vägen hem till honom. till hans rum i källaren. till det som är vår värld. den bästa världen.
Kommentarer
Postat av: hanna
alltså åh va fint. och din header på're
Postat av: lisa
oj vad fint!
Postat av: Ida
Så fint skrivet!
Postat av: Anonym
det fina är att det bara är du och han som verkligen vet hur det känns, det där ni har. Ingen annan vet ju. Man tror att folk kan förstå hur man känner för varandra. Det är egentligen så jävla stort och oförståeligt, man bara känner det. Du förklarar det dock väldigt bra, att vara med den man gillar är bäst.
nu skrev jag nog lite för mycket. hejdå agnés :]
Trackback
