,

och när han går vill jag bara gå sönder lite eftersom det direkt då blir tomt/tyst/tråkigt. all energi bara flyter iväg. försvinner. jag själv försvinner. blir ju liksom mig själv helt och fullt med honom. börjar inse att jag behöver honom. har nog egentligen alltid gjort det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0