cover my eyes

minnen av hur mysigt och fint det var då dödar mig på insidan. tankar på att man kanske aldrig kan vara med om just det igen. känslor som inte överrensstämmer med hjärnan. insikten att allt är försent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0